Oj, aj, vilken spännande dag 1 juli

Jaha, nu blir det pekfingervalsen vid tangenterna ett tag.


Så nu har jag varit med om något nytt i mitt 50-åriga liv...
operation med lokalbedövning.

Det fladdrade runt en hel fjärilsfamilj i magen när jag
cyklade ner till stan för att möta skalpellen x 2.
Snabbt som blixten blev jag satt på en stol vid
farbror skalpells skrivbord och lika snabbt åkte
bedövningsattiraljerna fram.
Hjälp, det finns ju inga armstöd på stolen...
vilket håll ska jag vid behov svimma åt
hann jag tänka innan spruteländet började
dansa runt i min hand och arm.

Sen fick jag tack och lov lägga min darriga kropp.
Varför inte bedövas på britsen?...
måste jag fråga på måndag.
Operation 1 tog 5 minuter, lätt som en plätt.
Trevligt samtal med herr skalpell och hans
mycket goa skalpellassistent gjorde att jag
mådde som en prinsessa.
Vid operation 2 sprack all sessakänsla,
må jag säga.
Vet ni hur bökigt det är att frilägga en sketen
liten nerv i en, och dessutom MIN arm?
Rota, krafsa...mer bedövning
Rota, krafsa...mer bedövning
Rota, krafsa...mer bedövning

Jag uppskattade otroligt mycket orden...
Nu syr vi ihop.

Vid kaffet och mackorna en stund senare
infann sig en viss spakänsla igen.
Och det berodde uteslutande på att
jag var totalbedövad, blev jag senare klar över.
Äldsta dottern kom, fixade medicinen
och cyklade hem min cykel.
Jag åkte taxi.
Vi hade några mycket trevliga timmar
tillsammans, fikade på jordgubbar
och pratade strunt.
Seeen...aj,aj,aj...
Jag gjorde allt för att distrahera mig, jag hittade till och med
årets första tomat, pytte, pytte.

När yngsta dottern sen kom hem från mitt
jobb som nu är hennes jobb, reagerade jag
precis som ett barn som slår sig på lekplatsen
men inte börjar gråta förrän den kommer hem
till mamma.
Hon kom innanför dörren och jag började
storböla, uåöhuu...jag HAR sååå ooont !!!

Men det gick snabbt över efter lite kram
och tyck-synd-om-klappar.
Altså. Jag har väldens bästa barn !

Sen koncentrerade vi oss på växtligheten
tillsammans.
Årets första kaktusblomma har slagit ut


Visst är den pampig!

Så kom ett sms från kollegan NW, mitt svar var fullt
av smärtsvordommar och ...
Vill du lära dig hur man profylaxandas inför
framtidens förlossningar, kom hit!
Till min stora förvåning ringer han på dörren
strax efteråt. Med ett stort flin...
- Du... så här... det får jag bara inte missa !
När en yngling, som man kan va mor till, frivilligt
umgås med en så blir ålderspuberteten betydligt
mindre påtaglig.
Vi löste värlsproblem i stort och smått
till sena kvällen.
Jag, ont...javisst men...
 Hade inte tid att ynka mig.
Sen sov jag faktisk riktigt gott...
med armen på kuddar.
Kände mig som min sängkamrat.


Vaknade, som tur var, innan dottern
stack tii jobbet.
Måste ju ha hjälp med att fixa upp min man.
Funderar nu på hur jag ska lösa duschandet.
Hmmm, får se hur jag gör...

Lev väl! Fånga nuet & profylaxandas vid behov





Kommentarer
cecce

Stackars, stackars dej! Har tänkt på dej...hoppas det onda går över snart!

Nästa vecka är vi troligen hemma hela veckan så jag kanske kan komma med en liten god kaka och lite IKEA prylar...ett visst asplunda-eller-va-fasen-det-hette-skåp står ivägen i vår hall.

Kan prata och ha lite mysigt!

Sköt om dej!

Kram

2009-07-03 @ 08:03:32


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0