Ett litet äventyr...

 En kommentar sa sig känna till den nya läkaren jag
besökte i torsdags och beskrev honom som
"ung och dryg och bra på sitt jobb"
Den satt mitt i prick!
 
Han drog icke på smilbanden en enda sekund men var
mycket respektfull och förklarade pedagogiskt hur jag
kunde testa en bättre smärtlindring än den jag tuggat
i mig i ett par år.
Sagt och gjort - nu har jag ett 7-dagarsplåster som ska ge
en jämnare lindring...på prov vill jag tillägga för det känns
väldigt klokt att detta startades på en lördag för jag är helt
dillrig och en smula hööög. Ganska obehagligt!
Utvärdering på tisdag! 
 
 
 Då all bilkörning kändes helt utesluten denna dag blev jag jätteglad
när 
Gabrielfamiljen undrade om jag ville följa med ut till Skrylleskogen.
 
 
Vandringen gick över stock och sten då mormodern tyckt att någon vagn skulle vi inte ta med!
Barn behöver gå!
 
 
Det har byggts en äventyrsbana mitt i skogen med  grillplats.
 
 
En liten oas för stadsboende barn och leksugna föräldrar :)
 
 
Spännande... 
 
 
Till sist fick jag allt skämmas lite för det började
regna så den där vagnen borde varit med ändå.. 
 
 
Nu ska helgen fortsätta i ett mycket lugnt tempo.
I går var jag på after work och njöt i mig lite rött
och så skogen idag gör mig mer än nöjd med att
låta ingentinget omsluta mig.
 
Meeen....
kanske men bara kanske
hänger jag upp de nysydda kökgardinerna.
Kanske....
 
Trevlig helg!
Sus

En glimt av sommaren.

 Äntligen kom det en glimt av sensommar med lite värme och sol.
 
 
Jag gillar vackra, klara höstar med hög frisk luft men
denna knackade på på tok för tidigt och brutalt efter
den fantastiskt fina juli månad.
 
 
Nu har terminen överlevt sin uppstartsvecka och jag inser
glatt att jag tydligen överlever detta arbetsår... också :)
 
 
Min artros härjar vilt i lederna och det skaver och
gnager 
mest hela tiden men huvudsaken är att jag orkar.
 
 
 ORKAR...
med det som betyder allra mest för mig.
Mitt jobb.
Mina barnbarn.
Mitt hem.
Och inte minst...
att hålla mig på ett skapligt humör.
 
 
Sen det onda började för tre höstar sedan har jag i mångt
och mycket förändrat mitt levene och hårt strukturerat om
min tillvaro för att få det så bra som det bara går.
 
 
En tidigare kvällsuggla har förvandlats till en lägga-sig-senast 21- mumrik.
Ett ständigt skyhögt tempo har taggats ner till en mera normal nivå med
återhämtningspauser så ofta det någonsin går...gäller kanske inte så där
väldigt mycket under jobbtiden...hmmm...hur ska jag få till det då??
 
 
Min läkare på vårdcentralen har tyvärr slutat så i morgon ska jag träffa en ny Herr doktor.
En doktor med efternamnet Ingvar, som kan vara släkt med alla dessa kändis-Ingvar som
figurerat i vårt avlånga land i "alla tider".
Intressant!
Hoppas jag att det blir!
 
Jag önskar er alla en rktigt 
skön sensommar
eller
indiansommar
som det tydligen också kallas.
 
Susan
  

Den enfödde sonen har fyllt vuxen...eller...?

Helgen bjöd på 30-årskalas!
Sonen hade fullt hus med smaskiga kakor
och
hans favorittårta. 
 
Han har varit en mycket glad men något olycksbenägen påg.
Han har hittat på så mycket bus att LönnebergaEmils hyss
nästan bleknar. Men ett har de tu gemensamt - de hittar inte
på samma-samma trams mer än en gång utan ideligen nytt 
så det blir helt skvatt omöjligt att förutspå.
 
För att bevisa att den tiden icke är förbi trots denna höga
ålder var han ju bara tvungen att köra in fingret i tårtan
precis i fotografiögonblicket.
Varför blev jag inte förvånad?
 
 
Jo, därför att det är bara sådan han är ♥
 
 
Det var inte helt lätt att begränsa gobilderna på honom
till en skaplig mängd men jag har ansträngt mig ;-)
 
 
 
 
En av olyckorna besod av att han skar av senor 
och
nerver i fingrarna när han skulle dela ett äpple.
 
 
 
 
 
Innan en semesterresa garaterade han sig att
följa med genom att somna på resväskan :-)
 
 
 
 
 
 Nappen var en kär vän alldeles för länge...
...mamman var svag för tjat & gnäll...
 
  
 
 
 Han var mycket glad för lek och ju
mer
det geggade desto kuligare var det!
 
 
 
 
 
Han var ett öronbarn med massor med röroperationer genom
förskoleåren men det värsta var när han snubbade och slog
upp framtänderna så kinder och ögonvitor var alldeles blå.
Då grät mamman också!
 
 
 
 
 
Pajas har varit hans gebit genom åren ;-)
 
 
Han likt övriga familjen var en sann djurvän
- hans intresse var dock ödlor men här matar
han
kultingen som systern tagit hem från 4-H.
 
 
 Tonåren kryddades med en bruten arm, ledbandsskador i knät,
ett hundbett, krosskada i axeln och som toppen av berget en
misshandel vid skolavslutningen i 9:an.
 
 Bilden höll jag liten för den är inte vacker. 
 
 
 
Utvecklingen gick framåt och håret föll för saxen.
 
 
Nu är han egenföretagare och ansvarsfull familjefader - det lät något det ;-)
 
Och mamman är så stolt och glad
och hon önskar honom och hans
lilla familj all Lycka i det numera
så vuxna livet!
 
Kraaam
Sus
 
 
 

Det bidde ingen ö....

Vi hade planerat att fira min 55-årsdag på ön Ven utanför
Landskrona i början på augusti men den planen tänktes
snabbt bort när regnet vräkte ner och åskan dånade hela
natten och morgonen innan.
 
 
Det bidde ingen ö - det bidde Ängelholm istället.
Alldeles kanonperfekt det också!
 
 
Det var inte många droppar som blötte oss på hela dagen...
 
 
...utan vi kunde äte en supergod buffé på strandhotellet Klitterhus.
 
Ja ja...vissa fick ju nöja sig med en Sempermeny ;)
 
 
Medan den halvtidsgångna ständigt hungriga graviddottern
fullkomligt vältrade sig allt gott och njöt av sin sista mammafödelsedag
utan egen liten miniperson att serva :)
 
 
Eftermiddagen slappade vi stort i deras
trädgård
och till sist blev det ett dopp i havet.
 
 
En helt perfekt födelsedag och ön finns ju kvar
för fler år lär ju fyllas så det hinns nog med! 
 
 Jag kände mig som en RIKTIG mormor & farmor
när jag gick på restaurang med hela familjen ♥♥
 
NU
har jag vaknat upp lite smått efter terminstarten.
HJÄLP
vad totalt slut jag varit efter jobbet i veckan och
FY
så jäkla förbannat ont jag har i alla gnisslande
leder.
Jag blir nästan rädd för mig själv :(
 
MEN
det har varit givande att få skolbollen i rullning
igen och att träffa de nya förväntansfulla eleverna!
 
HOPPAS
den sociala jetlagen snart lämnar kropp och knopp
så man inser att det finns en överlevnad för de 
återstående 82 arbetsdagarna innan jullovet ;-D
 
Lev väl!
Susan

En blogg i sommarvila!

 Ja bloggandet bara stannade upp.
Den tog plötsligt semester.
 
Jag har pysslat och sysslat med än det ena än det andra av mjuka trevligheter.
En minisemester i Ängelholm med ett Helsingörbesök
och 
massor med barnbarnskramar har jag fått. Bästaste i livet :-)
 
Spridda sommarblomtoksbilder...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag stäckläste denna galet roliga bok innan jag gav den till graviddottern.
 
 
Nu försöker jag skramla ihop kropp och knopp för en snar jobbstart.
Sista penseldragen på hallbyrån är dragna - inte en sommar utan att
Sus har målat om något gammalt i hemmet. Tradition ;-)
 
Regnet smattrar och åskknallarna dånar och mullrar.
Helt ok efter denna fantastiska julisommar!
 
Ha det gott!
Kraaaam
Susan
 
RSS 2.0